Ibland kan man ju undra hur folk tänker och är funtade,
eller blir det bara jäkligt fel när de tänker eller glömde de att tänka eller
kanske glömde man att koppla på hjärnan i samband med tänkandet?
Jag var på Maxi precis innan jul, när jag kommer ut från
kassorna så ser jag en folksamling utanför BR. Där ligger det en äldre man och
det är ett par personer som tar hand om honom och 15 personer agerar publik.
Jag går förbi mot "Håll grytan kokande" jo en hundring måste i varje
år vid juletid. Men på vägen mot grytan känner jag hur det börjar koka i mig. I
med pengen och sedan vänder jag och går tillbaka till mannen. Jag frågar de två
som sitter hos honom om de har fått den hjälp de behöver. Jo den ena var
sjuksköterska och de inväntade ambulans. Då vänder jag mig till publiken och
säger vad gör ni här då? Flytta på er och låt den här personen få lugn och ro.
Skulle ni vilja ha publik om något liknande hände er? Tro det eller ej, men
alla flyttade på sig. En kvinna sprang efter mig och sa: Gud vad bra att du sa
till, underbart att någon tog tag i det. Det var ju roligt att höra. Men strunt
samma om publiken tyckte att jag var häxan surtant, jag tror att mannen som låg
där var tacksam och det var ju det viktigaste.
På nyårsafton var jag och handlade. Det går en tjej som är
så fint fixad och hon ser bara så där glad ut. Jag tänker för mig själv, att
vad fin hon är och vad hon har grejsat för att snofsa till sig. Så blir jag arg
på mig själv, varför säger jag det inte till henne? Jo så att det gör jag.
Tjejen blev ju superglad och tackade. Mötte henne en gång till i butiken då hon
sa att vad kul att du sa så till mig det gjorde mig så glad. Tänk vad kul att
kunna muntra upp en vilt främmande person i affären som skulle på fest och få
henne att känna sig ännu gladare. Det är något vi gör alldeles för sällan, så
kom igen testa det gör inte ont, det är en underbar känsla att glädja någon
annan.
Jag försöker verkligen att vara bra på att ge positiv feedback, jag övar! På jobbet finns det en massa personer att öva på, kanske kan bli ett bra nyårlöfte?
Jag försöker verkligen att vara bra på att ge positiv feedback, jag övar! På jobbet finns det en massa personer att öva på, kanske kan bli ett bra nyårlöfte?
Nyårsdagen, jo nu var det dags igen. Tog en liten promenix
och gick förbi parkstugan i Ryds centrum. Jösses mössa vad det såg ut där med
fyverkeriskräp, det är ju så att man blir tårögd. Men så som det har skjutits
här i Ryd så blir man ju inte heller förvånad. Men där står det i alla fall 5
killar som är mellan 10-15 år och smäller raketer direkt ifrån handen. Ser att
de blåser på fingrarna för det har väl gjort ont när de skjuter iväg smällarna.
Näää, då var det dags igen! Fram till grabbarna, jag presenterar mig och säger
även att jag behöver ju egentligen inte bry mig men gör det i alla fall. Så
berättar jag om en kamrat som blivit av med fingrar när han höll på så som de
gör. Han kan inte ens skala en clementin idag, hur kul är det. Snälla ni, tänk
er för och sluta upp med det där för att det är farligt och bla bla bla.... Jo
de lyssnade och var trevliga och ställde lite frågor och allt var frid och
fröjd. Jag hinner väl gå 10 meter innan de börjar igen. Då ser jag ytterligare
ett gäng killar som håller på med samma sak och de var väl 8-10 år, näää då
blir jag galen. Upp med telefonen och ringer polisen! Jo då, sån är jag. Frågan
är ju inte om det händer en olycka utan när det händer en olycka. Polisen
tyckte att det var väldigt bra att jag ringde och skulle skicka en bil direkt.
Men jag undrar vad de vuxna tänker när de skickar ut så små barn med smällare? Eller tänkte de inte alls. För visst är det 18-årsgräns för att köpa smällare?
Men jag undrar vad de vuxna tänker när de skickar ut så små barn med smällare? Eller tänkte de inte alls. För visst är det 18-årsgräns för att köpa smällare?
Gott nytt år alla, själv börjar jag det nya året med
ryggskott så nu ska jag slänga mig i soffan och göra ingenting. Så jäkla
tråkigt! Ja det är väl gott att vila men inte när det är ofrivilligt, det gör
mig otroligt rastlös.