20120908 Mamma

Det är nu ett helt år sedan jag pratade med min älskade mamma. Det är så otroligt ensamt utan henne. Det var min absolut bästa vän och stöttepelare i livet. Visst har man ofta sagt att "jag skulle dö" om det hände mig. Den här gången blev det verklighet. En del av mig dog tillsammans med mamma. Jag kommer aldrig att bli hel igen, men jag läker med ett stort ärr i min kropp.

Någon klok präst sa en gång att sorg är kärlek som inte riktigt vet vart den ska ta vägen.

För 3 år sedan så klagade mamma på att hon hade ont i magen och att hon gått upp i vikt. Inget konstigt, det hade varit semester och vems byxor känns inte lite trängre då? Ont i magen och illamående, stressigt på jobbet, det är nog magkatarr.

Den 13 december 2009 åkte mamma in till sjukhuset med magsmärtor. De röntgade och upptäckte en tumör på 11cm på äggstocken. Mamma fick besked om att hon hade äggstockscancer. Det blev en snabb operation och man tog bort hela "tjejpaketet" för säkerhets skull. Den julen var annorlunda...
Jag, pappa och Stefan åt jullunch utan mamma. Hon skulle få permission ett par timmar denna dag, så att de åkte upp och hämta henne och jag tog hand om disken. Jag minns att jag grät hysteriskt när jag stod och fyllde diskmaskinen till tonerna av Kalles jul, helt ensam... så ska det inte vara på julafton. Julen för mig är en tid för värme, glädje och familj. Det kändes extra tungt att allt detta hände just vid den tiden på året.

Mamma har alltid älskat livet. Hon kom inte på det när hon blev sjuk utan hon har alltid varit sådan. Vid födelsedagarna när man säger att oj har du fyllt 60, svarade hon - Ja tänk vilken tur jag har som har fått så många år, det är inte alla som fått det. Ganska ofta sa mamma att jag älskar verkligen att leva. Vilken tur jag har haft att få ett liv med en underbar familj. Jag är så lycklig över att jag får uppleva detta. Hon, just hon som uppskattade allt detta och inte tog något för givet, fick inte ett fullt liv. Denna orättvisa jag känner för detta kommer jag nog aldrig att bli vän med.

Efter operationen skulle mamma få ta cellgifter. De skulle nog bli 6-9 behandlingar, men det fanns även de som hade klarat av att ta 12 behandlingar. Mamma tog 54 behandlingar... det kallas livsvilja.
Jag minns inte riktigt i vilken ordning och när i tiden allt hände, men vi fick besked att det fanns ytterligare en tumör. Om jag minns rätt så fick vi besked först om att allt var borta och sedan frågade mamma efter resultatet från en röntgen, den hade de missat att titta på...

Mamma kom hem och det funkade rätt bra. Det var tungt för henne att genomgå alla dessa behandlingar. Tappa håret, kan ju låta som en banal sak. Men mamma sa att det gör ont, varje hårstrå känns när det lossnar. De bytte cellgifter och då byttes även biverkningarna. Den första sorten gav biverkning av ständig magsjuka, en annan gav blåsor i svalg, under fötter i ögon...

Det gör mig ont att skriva detta, men ändå gör jag det. Varför? Jo för när mamma var dålig så hade jag velat veta just detta jag själv skriver... Det är många som blir friskförklarade från cancer, långt ifrån alla människor dör. Men visst känns det som en dödsdom när man får beskedet. Det är bra överlevnad för äggstockscancer, men oturligt nog hade den där jävla sjukdomen spridit sig i vårt fall.

Åh vad mycket vi gråtit under hennes sjukdomstid, jag trodde att jag skulle gå sönder och samman. Jag längtade så mycket efter MIN friska mamma. När man blir så allvarligt sjuk förändras människan och så även mamma. Det var så tungt mellan varven, men jag var ändå så lycklig för varje dag vi fick tillsammans.

Vi fick besked om att cancern hade spridit sig till levern, jag minns inte hur stor tumören var men jag tror att den var i storlek som en apelsin. Det var en hel del undersökningar och ett expertteam från Sahlgrenska sattes in. Vi åkte ner till leverkliniken i Gbg, det kändes mycket lovande. Läkaren sa att vi gör inte denna operation om vi inte tror på att vi kan bota dig. Vi ska göra allt i vår makt för att hjälpa dig. Under våren 2011 fick hon en tid, vi kommer ner. Mamma var lite knepig, kanske konstigt uttryck men det var så det kändes. Hon mådde inte bra, hon frös och jag minns inte allt vad det var. Vi trodde att det berodde på nervositet och försökte släta över det hela. Men så var det inte, hon fick feber och blev sjuk. OP fick ställas in och mamma blev inlagd på KSS. Det tog ett par veckor innan de kom fram till att hon hade blivit drabbad av blodförgiftning. Det var så fruktansvärt, hon var så sjuk, jag trodde inte att hon skulle klara det. Men hon hade en sådan livsvilja...
Efter många om och men så repade hon sig. Det blev dags för ett nytt försök till OP. De sa att hon var en stark person, med en livsgnista som de sällan hade skådat. Det gjordes en bröströntgen och allt såg bra ut. OP utfördes på Sahlgrenska, de hittade då ytterligare 2 tumörer en sprack under operationen... Mamma kämpade på och var uppe och gick efter ett par dagar. De hade tagit bort 60% av levern, en tumör som satt i en ryggmuskel och en vid diafragman. Tanter födda på 40-talet de är inte gjorda av socker. Hon kämpade på och kom hem under en vecka, men fick åka in igen. Det togs en ny röntgen... Det hade spridit sig, mycket och fort. Det fanns överallt, i lungor, hjärta, immunsystem... då gav mamma upp. Det tog knappt 2 veckor innan hon somnade in, det gick så fort när hon väl gav upp och då förstår jag vilka "monster" hon hade kämpat emot under lång tid.

Vet ni att cancer är missbildade celler som inte fattar att de skall dö?
Det kommer ju nya celler varje dag och några dör. Men cancercellerna bara ökar, de dör aldrig. När de är tillräckligt många så blir det till en tumör. Dessa celler är försvagade gentemot våra friska celler och det är därför man kan behandla dem med cellgift, tyvärr stryker även våra friska celler med vid dessa behandlingar.

Nu måste jag ta en paus. Jag kommer säkert skriva mer om mamma vid ett annat tillfälle, men inte just nu.

20120917 Side 2012

Ganska skönt fram mot eftermiddagen.

Nu var det väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen igen. Det känns som att jag startar väldigt många inlägg med just de orden och någon slags förklaring. Men jag har ju redan förklarat...

Nu när hösten har kommit blir i alla fall jag mer innesittande. Är inte alls förtjust i regn och rusk.

I förra veckan var jag i Turkiet med min bror och pappa. Vi bodde på Club Calimera Serra Palace, Side

http://www.ving.se/turkiet/side/iberotel-serra-palace

På väg till middag med bästa far och bror

Liten del av ett av bufféborden

Blev så full i skratt när jag såg denna.
Vi hade en konstnärlig städerska

Jag och pappan <3

 Det var ett riktigt tjusigt ställe att spendera en veckas semester på dessutom "ingick" all inclusive. Det var fina rum, med stenhårda sängar men så är det ju överallt runt medelhavet. Tempur, Hästens eller någon annan trevlig sängtillverkare kanske skulle kunna ta och göra en insats. Jag lovar att det finns marknadsandelar att hämta.

Rent och snyggt, det fanns väldigt mycket mat att välja på i restaurangerna där det serverades buffé.
Nu drack jag bara totalt ett glas vin under hela veckan *skämmes* och det var ett riktigt bra vin. Från flaska, inget blaskigt vin från tetra där inte.

Det var ett stoooooooooooort hotellområde, gott om solstolar och platser runt poolerna. Det fanns gott om platser under taket i skuggan, vilket var bra för dem som föredrog det. Jag föredrog att ligga under mitt parasoll vid poolkanten.

Men nu var det ju det här med stranden. Det står att det är sandstrand. Det stämmer alldeles utmärkt. Men... det var grusigt och stenigt i badet. Dessutom var det bråddjupt, 3 meter ut och man bottnade inte. Det är ju inte så kul. Ytterligare en otrevlig överraskning mötte oss när vi hade fått i våra kroppar i vattnet. Fiskar! Mmmm jag vet att de bor i havet. Har mött de där filurerna när jag badat i hav tidigare och de har varit rätt nyfikna av sig. Men här bodde det bitska elaka fiskar. De var ca 1dm stora, silvergrå med svart rygg. Dessa bets. Det kändes som att bli rejält stucken av en nål. Stefan blev biten och det blev ett sår på ca 3mm. Hur kul är det eller? Så det blev inget badande i havet för vår del.
Tänk vad bra det hade varit om det stod att det är sandstrand, i vattnet är det stenigt, grusigt och bråddjupt. Håller ni med?

Det var disco vid poolen. Herregud, vad högt det spelades. Jaaaa jag är 40+, jag gillar när det är musik vidd poolen men det var så högt så det var svårt att koncentrera sig på att läsa och att prata i normal samtalston gick inte. Det fanns i och för sig en relaxpool, men det kändes som att det skulle vara precis knäpptyst där och det vill man ju inte heller. Hotellet riktade sig till barnfamiljer och medeleålders då kanske man ska anpassa sig lite till dem. Kändes som att de körde fullt ös för de som var ca 25 och det fanns säkert 50 pers av 1200 gäster som var i den åldern.

Hotellet låg dessutom mitt ute i tjottahejti, det fanns inga promenadstråk ens. Framför hotellet låg en kohage och bortanför den var det en starkt trafikerad 2-filig väg. Var lite synd tycker jag.

Det var 19km in till Side, det kostade 30€ enkel resa. Fanns möjlighet att ta buss, men hållplatsen låg en bra bit från hotellet och man var även tvungen att byta buss i Manavgat för att ta sig till Side. Kan väl säga att det kändes rätt krångligt.

Var lite i valet och kvalet om jag skulle ta med Euro eller Turkiska lira. Tog med mig mest TL och lite euro vilket var klokt. Jag lyxade till det med ett par SPA behandlingar på hotellet. De kostade 80€ eller 175 TL. Blev ju 720:- när man betalade med euro och 700:- i lira, så det skiljde inte så mycket men lite. Allt är förresten prissatt i euro. Engelska är bristvara, det är tyska som gäller. Var ganska jobbigt mellan varven, eftersom min tyska är begränsad till 5 ord ungefär. Tur att teckenspråk funkar i alla länder :-)

SPA var det ja. Hamam-premiär för min del. Det var ju helt underbart, missa inte detta för guds skull om ni får möjlighet. Det var så skönt och man kände sig len som en barnrumpa över hela kroppen. Dessutom fick i alla fall jag ett behagligt lugn efter behandlingen.

Så här såg det ut där man fick Hamam.
Man lade sig på den stora varma stenen, sedan sköljde hon över en med vatten och skrubbade
kroppen. Sen var det som ett örngott som hon doppade i en balja med vatten, olja och tvål? sedan svischade hon med
örngottet så att det blev en massa skum som lades över kroppen och därefter masserade man in med detta. Sedan sköljde hon av allt skum. 100% avkoppling

Jag fick tyvärr nackspärr, så jag behövde någon form av massage. Jag vet i 17 vad det var för massage, men vi kan väl kalla den massagen från &%//&%. Men den hjälpte.
Min massör kunde bara tyska, så det var liksom ingen idé att förklara något utan det var bara att köra på. (De som tog emot bokningen kunde iof engelska så de visste vad jag behövde hjälp med)

Men jag blev allt en aning förvånad när Alona (som massörskan hette) flög upp på och satte sig gränsle över min rygg och drog tag i mina armar och drog dem bakåt. Sär låg jag i en båge helt chockad, jag kom mig inte för att säga någonting. Sen fick jag ligga ner igen och hon tog ett nytt skutt upp på ryggen och började massera min rygg med hennes smalben. Mycket annorlunda må jag säga. Vet inte riktigt vad hon gjorde, kände mig rätt svimfärdig när behandlingen var över och jag hade mycket mindre ont så att hon visste säkert vad hon gjorde eftersom det hjälpte. Det var en medicinmassage, undrar vad jag hade råkat ut för om jag tagit thaimassagen...

Summa summarum så var det i alla fall en riktigt mysig vecka, varmt och skönt 32-34 grader och dessutom 28 i poolen. Har inte frusit så speciellt mycket under veckan.