Jul 20121230

Ledig... smaka på det ordet! Det är ju faktiskt ett riktigt lyckoord. Jag njuter varje morgon då man kliver upp när kroppen vaknar och inte av väckarklockan. Sega omkring i flera timmar i morgonrock, dricka ett par koppar kaffe och läsa tidningen i lugn och ro, ingen stress. Det är banne mig lyx på hög nivå. Gick omkring och skrotade i pyjamas och morgonrock hela juldagen och annandagen och gjorde ingenting, precis hur gött som helst. Eller något gjorde jag ju, jag tog hand om mig själv och vilade den "gamle kroppen" en nog så viktig uppgift i vårt stressade samhälle. På sommarsemestern har man ju alltid en hel del att göra, man pyser iväg på något trevligt och är man hemma så har man ju alltid en hel del fix i trädgården som skall göras. Men under julledigheten så är det ju SLAPPA som är rubriken. Man har ju städat, fixat och donat innan ledigheten så nu är det bara att slappa.
Brukar alltid puzzla under julen, det är ju hur kul som helst. Testa :-) Jag gillar Wasgij-puzzlen. Tecknade motiv och man vet inte vad man ska puzzla. Det finns några olika varianter ex. man ser så klart alltid en bild men det är inte det motivet man skall puzzla det kan vara så att man ska puzzla hur denna bild ser ut i framtiden, eller vad som händer en minut efter att bilden är tagen eller vad de personer på bilden ser. Allt för att göra det lite svårare, testa!!!

Jul... ja den blir väl sig aldrig riktigt mer densamma sedan mamma gick bort. Det är inte bara det är att jag saknar henne enormt mycket denna tid och det finns mycket som påminner om henne hela tiden genom mat och musik. Det var även i jultider (Lucia) som hon blev sjuk, så alla minnen om sjukdomstiden dyker även upp vilket gör att det känns extra tungt. Vi firade jul på sjukhuset, alla besked... ja ni förstår säkert. Det hade varit lättare om just den biten hade skett en annan månad på året. Det är tungt nog med att det alltid kommer att fattas någon vid julbordet. Älskar min mamma så otroligt mycket och tårarna har kommit flera gånger denna helg. Det finns inte en dag som jag inte tänker på henne och det hugger i bröstet av längtan. Det sägs att det tar 10 år för en riktig sorg att läka, så det är ju bara 9 år kvar. Jag har tänkt tillbaka på hur det var förr, när alla var med. Vi har för det mesta firat jul med släkten på pappas sida, förr om åren var vi 13 pers, nu saknas 5 av dem... klart att det blir märkbart. Det har i och för sig tillkommit två små underbara tjejer (kusinbarn) som minst sagt livar upp stämningen. Min kära far fick uppgiften att vara tomte. Mitt kusinbarn Alva öppnade dörren när tomten knackade på. Ögonen blev stora som tefat och hon utbrister: Det är ju DU!! Så kommer hon in i rummet där vi andra sitter och säger: Det är ju han, han som satt i soffan där, det är ju inte tomten, han har ju klätt ut sig!!! Lillasyster Alice slår dövörat till, frågan var om hon lyssnade eller bara stängde av, klart att det var tomten som kom. Tjejerna frågade vad tomten hette och det stämde, han hette Oscar Larsson, precis som de hade trott innan :-)
Det var en riktigt mysig julafton med underbara människor och härlig stämning. Kusin Jennie hade gjort så fint och dekorerat bordet så vackert så man blev nästan tårögd.
Efter maten så tog farbror fram gitarren, ja så är det i vår släkt mycket sång och musik.
Glömde skriva att tomten var mycket snäll som vanligt, eller var det jag som hade varit snäll? Mycket och fina paket blev det i alla fall.

Är "lite" lat och orkar inte gå upp till övervåningen och hämta en sladd för att mata över bilder så därför blev det inga bilder i detta inlägget. Kanske lägger in det senare, eller i ett annat inlägg eller också inte alls, det återstår att se :-)

Kram på Er alla och tack alla ni som följt min blogg under året.
Gott Nytt År

Juletid 20121215

Men vad är det som händer under december i vårt avlånga land?
Handlar det om anpassning och att inte trampa någon på tårna eller vad är det som står på.
Jag tänker förstås på all diskussion om pepparkakor, Kalle-Anka och annat trams (enligt mig) som varit på tapeten under december

Först är det väsen för att barnen skall gå till kyrkan under advent. Varför?
Kan man inte låta vissa saker bara vara?
Jaja, en del är ateister och av annan tro och det ena med det andra. Jag antar att ni då inte är lediga under de helgdagar som finns. Det blir 1 dag extra ledigt/år för er, den 6 juni övriga helgdagar är ju faktiskt förknippade till tro och religion på ett eller annat sätt.
Men ska vi ta och bestämma det här och nu då, att alla ni som har något emot de traditioner som har med religion att göra, ni tar och jobbar på dessa dagar. Okej? Jag hör aldrig att det gnälls i media för att någon får extra ledigt på grund av eller tack vare de röda dagarna. Man måste väl ändå vara konsekvent?

Advent - Jo det firas i kyrkan. Hur besvärligt kan det vara? Det är myyyyysigt, tänk på det istället för att vara så negativt inställd till detta.
Skolavslutning - Nej, det är inget fel att sjunga en vacker psalm eller nationalsången denna dag. Det är en tradition. Låt Stå!
Pepparkakor - Nä men, alltså... jag kan inte skriva något om detta. Jag blir bara förbannad!
Kalle-Anka - Nu gick det väl ändå över gränsen. Finns det något heligare för oss än Kalle kl 15.00 på julafton. Det är väl den största tradition vi har i vårt avlånga land. Man somnar lagom fint i soffan till Ferdinand :-)
Varför skall det klippas i detta? Varför får inte alla vara med? Tycker att det sänder fel signaler om något. "Nej, den dockan får inte vara med för hon är svart" eller "Näää, vi kan inte ha med en jude, usch och fy om barnen får se det" Eller vad är det frågan om? Låt det bara vara! Eller skall den ljusa dockan också klippas bort bara för att hon är blond och rädd för spindlar?
Åh Herre Gud, då har de att göra i diverse filmer. Ett litet tips till er som har saxen framme... Ta och kolla på de tecknade filmerna som visas på barnkanalen istället. Kolla den attityden som finns med, där är det läge att plocka fram saxen istället.

Ideal... det handlar om ideal och att vi inte skal låta nästa generation växa upp med ideal från en film som gjordes 1930. Ärligt talat, är det inte läge att ägna sig åt en diskussion istället och förklara om någon stackare tar illa vid sig för att det är med en svart docka som säger Mama? Då har man ju fel värderingar från början.
Värderingarna är svåra att förändra, men man kan alltid ändra på sitt beteende. Därför är värderingarna så otroligt viktiga. Alltså, alla skall få vara med, det spelar ingen roll hur man ser ut. Det är de värderingar vi skall ge till våra barn, alla är okej, precis som de är. Alla människor är värdefulla och viktiga. Det är vi som lär ut värderingarna och med detta ligger ett otroligt ansvar och det krävs att vi pratar med barnen så att de förstår. De måste ju själva få bilda sig en uppfattning. Säger bara, mer kärlek till barnen, det kan aldrig bli fel!

En vän på FB uppmanade att man istället skulle lägga energin på de som verkligen sitter i nöd och hjälpa dem. Det håller jag med om till 100%

Så lägg i en peng i Frälsningsarméns bössa när ni ser dem, gå inte bara förbi...
Hotell Prisma har en julsäck där de samlar in julklappar till kvinnohuset. För varje paket skänker de 10:- till UNICEF. Se så, sitter du kvar här än? Stick iväg till Prisma.... ett par biobiljetter, en peng i ett paket. Avlagda leksaker som kan komma till användning till andra barn. Är det något att tveka på?

Välkomna att lämna ert bidrag på Clarion Collection Hotel Majoren eller Quality Hotel Prisma!! 
Ensam gran söker gåvor till barn
Nu samlar vi in julklappar som sedan kommer delas ut till barn som har det svårt. Dessutom skänker vi 10 kronor för varje paket som vi får in till UNICEF:s Free to Grow, ett projekt som motarbetar trafficking. 
Vill du bidra med ett paket, eller kanske t

vå? Gör så här:
1. Köp en present och slå in den
2. Skriv på paketet vilket kön och ålder paketet passar för
3. Gå in på något av våra hotell och lägg paketet under granen senast den 19/12.
Glöm inte att dela det här inlägget till dina vänner, så att de också får vara med och bidra! Tusen tack för din hjälp!

Kram på Er alla 

Scrapbooking Julkort 2012-11-30

 November... min uppfattning är att de flesta inte tycker om november, för att det är så mörkt. Jag har inga problem med november. Skulle jag ha haft det så skulle det väl inte så mycket att göra åt det i alla fall är jag rädd för. Men november går så himla fort, visst känner man av mörkret men man tänder ljus och lampor så man får ju myset istället. Det är bra mycket värre framåt kalla februari, mars... fy 17 vad trist. Då är man ju bara trött på mörker, halka och kyla, än har jag inte hunnit tröttna. Dessutom har det ju varit en av dessa bästa november på länge, det har ju varit plusgrader nästan varje dag. Dessutom har jag alltid så himla mycket att göra denna månad. Det är dags att göra julkort... Det tar sin lilla tid när man är en glad amatör som jag. Tänkte visa några i detta inlägg, kanske kan ge inspiration till någon annan, vad vet jag?
Jag gör enkla kort, men det tar ändå sin lilla tid

I veckan testade jag en ny vikning som jag tyckte mycket om. Väldigt enkel men ändå blir det något extra. 

Magnolia med hjärta "två kort i ett"
I veckan testade jag en ny vikning, har tyvärr ingen mall på denna.
Men jag visar nedan hur det ser ut när man öppnar kortet, så kan
ni säkert klura ut själva hur man gör.

Basen är i alla fall ett cardstock som är utskuret till 15x15
Skär av vid ca 9cm där jag gjort en bård (Martha Stewart)
Kortet inuti som ni ser på bilden nedan är 10,5x10,5,

Tomtekort
Här har jag embossat svirvlar på pappret

Det här kortet är inte färdigt men det fick vara med här idag i alla fall.
Jag vet inte riktigt hur jag skall slutföra det, förslag?

Magnolia med hjärta

Magnolia med paket

Enkelt julkort

Det blir inte längre inlägg idag, men mitt mål är i alla fall uppnått. 2 blogginlägg/månad och imorgon är det december... Trevlig första advent ni alla, kör försiktigt och glöm inte att släcka ljusen

Morgontrafik 20121103

Vilken tid det tar mellan mina uppdateringar på bloggen. Det är bara att inse att jag inte är en riktigt "bloggerska". Vilken tur att jag själv bestämmer när det skall uppdateras och vad det skall uppdateras med :-)

Poppar upp diverse idéer om vad jag ska skriva om, men oftast sker detta då jag inte har möjlighet att sitta vid datorn. I bilen... Ja där kan man ju finna diverse inspirationsämnen.
Det är sällan jag känner glädje över andra bilförare och tänker att Gud vad bra han/hon/hen kör. Nu kör väl de flesta väldans bra, tack och lov. Men de som utmärker sig märks väl och de gör mig så in i helskotta irriterad. Så blir jag irriterad en gång till för att jag blir irriterad över saker som ändå inte kan påverka. Detta händer säkert bara mig och säkert bara på den väg som jag kör dagligen. Det vill säga Östra leden. Skövdes ringled som skulle vara så smidig. Men eller hur? Vad hände där eller? Det är en 70 väg, hur ofta kan man köra 70 på den vägen Appropå det, skall det vara 70 på en ringled? Nääää men det har byggts på en massa av- och påfarter och rondeller så att hela vägen är pajko och därför har man sänkt hastigheten från 90 till 70. Kl 6.30 är hastigheten max 50.
I veckan när jag åkte till jobbet lite tidigare 6.22 så fick jag en bromskloss framför mig. Det var 6+ så det var inte halt. Men kärringen ligger mitt i vägen och kör i 25-40km/tim. Men vad f-n, jag går ju igång i 180.Nej, det gick inte att köra om. Helt ärligt så var jag en millimeter ifrån att ta reda på telefonnumret till ägaren av bilen för att ringa och påpeka att gaspedalen sitter till höger!!!
Hon hade garanterat näsavtryck på insidan av rutan för närmre rutan än så kan man inte sitta, självklart hade hon händerna på  ratten, 10 i 2 som sig bör
Sedan har vi det här med yrkeschaufförer. Proffsen!!! Ja men eller hur, dessa kan ju göra mig totalt skogstokig. Störst går först är tydligen en egen regel för just dessa förare.
Bara häver sig ut, struntar fullständigt i om någon annan får tvärbromsa. Men kan snuten någon gång ta och observera detta och ta dessa puckon i örat eller? I torsdags på Ö-leden så häver sig ett sådan härke sig ut, han ligger på en påfartsled (nej de har inget företräde på denna väg). Bara kastar sig rätt ut så att alla fick panikbromsa. Sedan ligger denna chaufför som hade så in i helskotta bråttom och kör i 45 km och bromsar upp all trafik. Men HURRA! Proffs?

Bussar, åh dessa kan också få mig att gå i spinn. Jag vet att de har företräde på 50-vägar, men kan man vara lite smidig eller?. Jag kommer åkandes på en 50-väg, jag ser att det står en buss på en ficka lite längre fram. Det är ingen bil bakom mig och det är bra sikt. När jag är 5 meter bakom bussen så blinkar denne och svänger ut samtidigt så att jag får tvärbromsa. Men är det smart eller??? Men HURRA Proffs? Nääääää!
Eller skoltaxi med barn i bilen som kör i typ 180 och kör om allt och alla oavsett om det är lämpligt eller inte? Är det proffsigt?

Ohhh, känner att pulsen bara stiger när jag skriver om detta.

Eller den här då... Soligt underbart väder, din favvolåt kommer på radion och man känner sig bara lite extra glad och det är gött att köra bil. Så kommer det en bromskloss och kör hälften av tillåten hastighet. Men det är ju stå tröttsamt!

En sista grej i ämnet innan jag sätter punkt.
Det är en grej jag inte fattar och det är varför det är en massa långsamtgående fordon ute och kör 6.30 på morgonen på Ö-leden. Tar de traktorn hem efter jobbet och har det som tjänstebil eller?
Det är ju hur ofta som helst som det "gulingar" ute och kör den tiden på morgonen. Jag förstår ju att de också jobbar och måste flytta sina fordon, men mitt i morgontrafiken, skall det verkligen vara nödvändigt? Mitt förslag är att låt "tjänstebilen" vara kvar på jobbet och måste du ta din "guling" till jobbet så ta en mindre trafikerad väg.

Tack för ordet!!!

Nu menar jag ju inte att man ska köra som en biltjuv, men som ni vet så får man ju böter om man man kör över tillåten hastighet. Men jag har banne mig aldrig hört talas om någon som fått böter för att den kör för långsamt och stoppar upp trafiken. Har ni?

Skulle egentligen ha skrivit om veckan som gått, men när jag satt mig vid tangenterna så dansade de iväg och skrev om trafik istället. Så det kan bli va? :-)

Spindlar 20121017

Jag gillar verkligen inte kryp (som jag skrivit om i ett tidigare inlägg). Jag tror ju inte att de ska skada mig, eller tror jag det?

I vilket fall som helst, spindlar jag tycker de är riktigt obehagliga.

Igår när jag var på toa, sitter med brallorna nere (som sig bör när man är på toa), känner jag att det killar till lite på låret. Precis, en spindel!!! En sån där med liten kropp och jäkligt långa ben. Panik = ILLVRÅL! Men är inte det till att testa om man har starkt hjärta eller inte. Åh ryser bara jag tänker på det. Här om dagen när jag var ute på altanen såg jag att något rörde sig, spindeln från helvetet. Alltså den var för stor för att jag ville trampa ihjäl den. Näää... det är ingen fiskarhistoria den var banne mig stor på riktigt. Googlade och fick fram till att det var en stor husspindel.

Husspindel? Nä men hör på ordet bara, ska spindlar verkligen vara inne? Nä de ska vara ute i skogen.

I mitt googlande fick jag fram en och annan uppgift om spindlar. Visste ni att det finns spindlar i Sverige som bits och att det känns som ett getingstick? Eller att det finns spindlar i vårt land som bits och lämnar ett svart märke efter sig? Det visste inte jag, men nu vet jag och även DU! Så de är inte så fromma som alla säger. Dessutom gillar jag inte de "runda spindlarna". De som har ben precis runt om, man vet inte vad som är fram eller bak. Åt vilket håll tar den vägen när den spindlar iväg? Nä de är oberäkneliga de där krypen och jag gillar dem inte. Åh Kärrspindeln, har ni sett den? Eller de där fästningsspindlarna i Karlsborg?

Ett år var jag och en kompis på den Grekiska ön Poros. På vår balkong fanns det en väldigt fin blomlåda och i den hade en stor spindel parkerat sig. Den var stor på riktigt. Knallgrön, kroppen var större än en femkrona och den såg alldeles hård ut som en skalbagge och benen påminde om en krabbas. Fick ta dit vaktmästaren, han ryggade tillbaka när han såg den. Han sa att det var en slags bergsspindel och att den var ofarlig, men han ville inte plocka bort den. Jag vet i 17 om det var hela sanningen. Saken är den, att vi hade ingen AC på rummet och det hade varit jäkligt gött att ha balkongdörren öppen på natten. Näää... det var ingen som vistades ute på den balkongen mer den semestern.

Beatniks 20121012

Beatniks

Musik, hur skulle livet vara utan musik? Jag är uppvuxen med massor av musik. Brorsan brukar säga att det är märkligt för i den här familjen så pratar vi inte utan det ska sjungas fram. Nä inte alltid, men det ligger mycket i vad han säger.

Idag spelades en låt på radion som framkallade starka minnen efter mamma. Det har varit extra mycket tankar på henne den senaste tiden så jag tänkte skriva av mig lite till.

För en tid sedan såg jag en bild på Facebook, min Mamma!!! Kändes oerhört konstigt. Jag har jag sett den flera gånger i olika sammanhang. Senast såg jag att Kents dotter (min syssling) hade och lagt upp den som bakgrund på sin FB sida, så jag härmade henne. Tycker bilden är så otroligt fin.

På 60-talet var mamma vokalissa i en grupp som heter Beatniks, eller The original Beatniks eller Beatniks med Liz (min mamma hette Lisbeth).

Hemma i morfar och morfars hus på Väktaregatan 8 i Skara så bodde det 8 barn, 7 döttrar och 1 son. Jag minns när vi satt i det lilla köket, mormor spelade munspel, morfar dragspel, moster Berit spelade cittra och gitarrer till övriga. Det var alltid sång och musik. Min morbror Hasse var ett musikgeni, jag vet än idag inte vilket instrument han inte skulle kunna hantera. Kent är mamma och Hasses kusin, även han är en fantastiskt duktig musiker.

Mormor har sparat en massa tidningsurklipp från denna tiden. Tyvärr har jag nästan bara kopior, mamma lånade ut originalen till någon och de har inte kommit tillbaka. Men vill ändå visa lite bilder från den tiden. Beatniks, namnet kom från att man blandade musik från Beatles och Spotnicks

Beatniks

Lisbeth Svensson (vocalist), Hasse Svensson (kompgitarr), Kent Svensson (sologitarr),
Svante Bergman (trummor), Leif Birgersson (el-bas)

Mamma har berättat att hon fick ett erbjudande om att spela in en skiva, vilket självklart är en lycka för en musiker. Men det var någon som satte "stopp" för det, det var lilla jag som då låg i magen.

Det finns några låtar som är verkligen är mamma.
Två av dessa spelades på hennes begravning just för att hon älskade att sjunga dem och hon gjorde det så fantastiskt bra. Mamma var allt ute och spelade fortfarande. Hon gjorde något gästspel sådär en gång om året. 

Tommie och PeO Pettersson spelade och sjöng på begravningen. Det var så otroligt fint, är evigt tacksam för  deras insats.
The Tennesse Waltz  http://www.youtube.com/watch?v=aTBPgA3PSnA

Stand by your man http://www.youtube.com/watch?v=DwBirf4BWew

Konstellationen med bandmedlemmar ändrades något under årens lopp.

Tyvärr vet jag inte vad alla heter på nedanstående bilder...

Det finns en massa kul tidningsurklipp om diverse spelningar.
Här är ett par stycken

Jag har ett urklipp som jag tycker är lite extra kul, snacka om att språket har förändrats en del på 50 år.

Jag tror att detta är dåtidens Idol, X-faktor :-)

Klippet är från Skaraborgs läns tidning

På måndagskvällen var det stor final på skollovsveckan i Skara med en popgala på teaterhuset. Fem orkestrar med Geyrones från Örebro som ankare hade arrangörerna idrotts- och fritidsnämnden mönstrat in och stämningen var hela tiden i topp i den fullsatta salongen.

Redan en timme innan den beramade galan skulle börja stod en troden skara popfrälsta ungdomar utanför entrén i den tiogradiga kylan för att komma åt de eftertraktade parkettplatserna. Proffsen Geyrones mot Jackey blev publikfavoriter och efter uppträdandet förföljdes de av fans. Speciellt svårt utsatt var Hasse Englund, men har var också den långhårigaste. Som främsta merit hade orkestern en skivspelning i Stockholm för ett tag sedan. Men den kommer inte ut i marknaden förrän skivstoppet är hävt.

Skaraflickan Laila Andersson var en av de lyckliga som kunde visa upp armarna fulla med autografer och sa: - Va dom inte bra? Jag ska inte tvätta armarna på ett år. 

Bland galans långhåriga återfanns även Yankee Doodles egen lille sprattelgubbe Hugo. Han kämpade tappert hela tiden med bensparkarkningar från den gamla skolan och blev en av gunstlingarna. I sista biten trasslade han dock in sig i en sladd och störtade till golvet och jublet blev ännu kraftigare. En i orkestern sa: - Om vi inte hade Hugo så skulle det inte bära sig för oss. Han är flickornas favorit.

The Original Beatniks med Lisbeth som vann västsvenska orkestermästerskapet i höstas stod inte sina popbröder från Örebro långt efter med det kanske berodde på att man hade "eko på basen", vilket är en nyhet på fronten. Speciellt la man märke till If I fell som Lisbeth sjöng tillsammans med Kent Svensson. 

En egen liten maskot hade Crakberrys i söta Anette Nordqvist från Skövde, som följer med orkestern på alla resor. Berry är vokalist och heter Börje Franzén i det civila. Den femte orkestern var The Crusaders från Skövde, och den sparkade igång med Walk'n the dog med dessförinnan hade trummisen Per Schönemann förankrat bastrumman med ett kraftigt rep i stolen. Det kanske var bäst så.

SkLT-VA:s fem i topp

1) The Geyrones som var stor förhandsfavorit och även visade sig vara bäst. Men så kostade instrumenten 43.000 kronor också. Let's go spelade man på ett sätt som ställde den inhemska konkurrensen i skuggan.

2) The Original Beatniks för att man inte spelade Let's go. Det gjorde nämligen de övriga fyra, Deras vapen kostade 35.000 kr.

3) Berry and The Crakberrys för man hade instrument för 25.000 kr.

4) Yankee Doodles, för de hade Hugo.

5) The Crusaders

20121001 En ovanligt vanlig söndag

En ovanligt vanlig söndag 

Nu är det en vecka sedan jag skrev förra inlägget. Oj vad mycket fin respons jag fick på det och på min blogg. Tack alla snälla det värmde gott med kommentarer på FB och personliga meddelanden runt det jag skrev. Jag kommer skriva mer om mamma men inte just idag. Det kommer när det kommer.

Jag skulle nog ha väldigt svårt att skriva på ett speciellt ämne. Att nu idag ska jag skriva om skor... Eller det var kanske ett dåligt exempel, jag är ju kvinna och vi älskar skor. Det finns nämligen en speciell liten gen i de flesta av oss som heter sko-gen. Det är inget vi kan hjälpa eller göra något åt. Vi är bara besatta av skor, inget konstigt alls. Ett helt normalt beteende. Vi tycker där emot att det är rätt konstigt att man alltid går i samma skor, vardag, fest vår som höst tills de är utslitna. Utslitna??? Vad är det för något? Jo det händer, men ytterst sällan. Det är därför man har många flera par skor så att man kan byta (man kan aldrig få för många).

Igår var vi på en tur runt sjön Östen som ligger bort i bort som jag skulle säga. Jag är verkligen helt kass på att ha koll på vart saker och ting ligger. Men det ligger utanför Skövde mot metropolen (i alla fall för en helg) Horn. För i helgen var det skördefest, då har flera ställen runt Östen öppet och man kan kolla och handla en massa godsaker. http://www.basetool.se/upload/Intra/Files/intrafile_129918266093062214.pdf 

Paniken utbröt sig strax innan Väring, pengar!!! Shit jag har missat att ta ut pengar, åka på en sån här tur utan pengar det går ju inte. Minuten... mmm säkert, vi är på landet. Det är röda stugor med vita knutar, i ett idylliskt landskap där träden har börjat klä sig i de eldiga höstkostymer. Det är fina hagar med får, kor och hästar... Minuten här? Men helt ociviliserat är det inte förstår ni, Tidan. Trodde aldrig att jag skulle vara så glad över att hamna i Tidan, där har de en ICA där man kan ta ut pengar. Mycket trevlig liten affär, där stod jag i kön och varken sa eller gjorde något. Men 3 personer började prata med mig precis som om jag vore en infödd. Ehhh... var det bra eller dåligt? Nä de såg nog att jag var en turist :-)

I Tidan finns det något som heter Bennys Trädgårds-järnväg. Jo då en vuxen karl som har byggt en tågbana i halva trädgården. Nu fick ju barnen för sig att de skulle göra det samma i vår trädgård när vi kom hem. Lyckades avstyra det hela genom att påpeka att deras mamma har ju en mycket större trädgård och detta skulle lämpa sig bättre där. De köpte det. Bennys järnväg var riktigt imponerande, han har hittills lagt ca 6000 tim på att få den i ordning och det är ett ständigt pågående projekt.
20:-/pers kostade det att kolla. Har ni inget för er så tycker jag bestämt att ni ska göra ett besök där.

Åkte vi vidare till Källåsen. Kanske ska berätta att jag hade "Skördemagasinet" en reklamtidning som handlade om detta evenemang. I där fanns en karta så att man kan hitta till alla ställen. Det är bara det att den där kartan var inte så tydlig, så att vi som var utomsocknens och inte brukar åka omkring i dessa trakter hade lite svårt att hitta. Det var förresten inte bara vi som hade svårt att hitta det hade även Iphonens karta. Jaja, efter lite meckande så hittade vi till Källåsen. Där testade barnen att sitta i en massa olika traktorer och fann detta nöjsamt. Jag handlade Sivans ost, så goooooooood så gooooooooood, den var lagrad i 26 eller om det var 28 månader, blev även lite nybakat hällbröd och en silverring. Vidare till Rörs Bygdegårdsförening där hade de en utställning med 75 olika sorters pumpor. Mycket pumpor blev det. Fanns lite annat smått och gott även där. Vi var även förbi Butik Östergården, vilken otroligt vacker butik, känns nästan lite magiskt när man går in där. Finns inte mycket i den butiken som jag inte skulle vilja ha.

http://butikostergarden.blogspot.se/2009/09/skordefesten-runt-sjon-osten-269-279.html

Sen var vi runt lite, började bli hungriga. Så sa vi till barnen att vi är lite onyttiga idag så det blir hämtmat. Kimi ville ha kinamat. Efter att ha funderade ett tag så säger denna finurliga lilla kille att:

"Om Kina-mat är onyttigt, vad äter då kineserna?" /Kimi 8 år

20120908 Mamma

Det är nu ett helt år sedan jag pratade med min älskade mamma. Det är så otroligt ensamt utan henne. Det var min absolut bästa vän och stöttepelare i livet. Visst har man ofta sagt att "jag skulle dö" om det hände mig. Den här gången blev det verklighet. En del av mig dog tillsammans med mamma. Jag kommer aldrig att bli hel igen, men jag läker med ett stort ärr i min kropp.

Någon klok präst sa en gång att sorg är kärlek som inte riktigt vet vart den ska ta vägen.

För 3 år sedan så klagade mamma på att hon hade ont i magen och att hon gått upp i vikt. Inget konstigt, det hade varit semester och vems byxor känns inte lite trängre då? Ont i magen och illamående, stressigt på jobbet, det är nog magkatarr.

Den 13 december 2009 åkte mamma in till sjukhuset med magsmärtor. De röntgade och upptäckte en tumör på 11cm på äggstocken. Mamma fick besked om att hon hade äggstockscancer. Det blev en snabb operation och man tog bort hela "tjejpaketet" för säkerhets skull. Den julen var annorlunda...
Jag, pappa och Stefan åt jullunch utan mamma. Hon skulle få permission ett par timmar denna dag, så att de åkte upp och hämta henne och jag tog hand om disken. Jag minns att jag grät hysteriskt när jag stod och fyllde diskmaskinen till tonerna av Kalles jul, helt ensam... så ska det inte vara på julafton. Julen för mig är en tid för värme, glädje och familj. Det kändes extra tungt att allt detta hände just vid den tiden på året.

Mamma har alltid älskat livet. Hon kom inte på det när hon blev sjuk utan hon har alltid varit sådan. Vid födelsedagarna när man säger att oj har du fyllt 60, svarade hon - Ja tänk vilken tur jag har som har fått så många år, det är inte alla som fått det. Ganska ofta sa mamma att jag älskar verkligen att leva. Vilken tur jag har haft att få ett liv med en underbar familj. Jag är så lycklig över att jag får uppleva detta. Hon, just hon som uppskattade allt detta och inte tog något för givet, fick inte ett fullt liv. Denna orättvisa jag känner för detta kommer jag nog aldrig att bli vän med.

Efter operationen skulle mamma få ta cellgifter. De skulle nog bli 6-9 behandlingar, men det fanns även de som hade klarat av att ta 12 behandlingar. Mamma tog 54 behandlingar... det kallas livsvilja.
Jag minns inte riktigt i vilken ordning och när i tiden allt hände, men vi fick besked att det fanns ytterligare en tumör. Om jag minns rätt så fick vi besked först om att allt var borta och sedan frågade mamma efter resultatet från en röntgen, den hade de missat att titta på...

Mamma kom hem och det funkade rätt bra. Det var tungt för henne att genomgå alla dessa behandlingar. Tappa håret, kan ju låta som en banal sak. Men mamma sa att det gör ont, varje hårstrå känns när det lossnar. De bytte cellgifter och då byttes även biverkningarna. Den första sorten gav biverkning av ständig magsjuka, en annan gav blåsor i svalg, under fötter i ögon...

Det gör mig ont att skriva detta, men ändå gör jag det. Varför? Jo för när mamma var dålig så hade jag velat veta just detta jag själv skriver... Det är många som blir friskförklarade från cancer, långt ifrån alla människor dör. Men visst känns det som en dödsdom när man får beskedet. Det är bra överlevnad för äggstockscancer, men oturligt nog hade den där jävla sjukdomen spridit sig i vårt fall.

Åh vad mycket vi gråtit under hennes sjukdomstid, jag trodde att jag skulle gå sönder och samman. Jag längtade så mycket efter MIN friska mamma. När man blir så allvarligt sjuk förändras människan och så även mamma. Det var så tungt mellan varven, men jag var ändå så lycklig för varje dag vi fick tillsammans.

Vi fick besked om att cancern hade spridit sig till levern, jag minns inte hur stor tumören var men jag tror att den var i storlek som en apelsin. Det var en hel del undersökningar och ett expertteam från Sahlgrenska sattes in. Vi åkte ner till leverkliniken i Gbg, det kändes mycket lovande. Läkaren sa att vi gör inte denna operation om vi inte tror på att vi kan bota dig. Vi ska göra allt i vår makt för att hjälpa dig. Under våren 2011 fick hon en tid, vi kommer ner. Mamma var lite knepig, kanske konstigt uttryck men det var så det kändes. Hon mådde inte bra, hon frös och jag minns inte allt vad det var. Vi trodde att det berodde på nervositet och försökte släta över det hela. Men så var det inte, hon fick feber och blev sjuk. OP fick ställas in och mamma blev inlagd på KSS. Det tog ett par veckor innan de kom fram till att hon hade blivit drabbad av blodförgiftning. Det var så fruktansvärt, hon var så sjuk, jag trodde inte att hon skulle klara det. Men hon hade en sådan livsvilja...
Efter många om och men så repade hon sig. Det blev dags för ett nytt försök till OP. De sa att hon var en stark person, med en livsgnista som de sällan hade skådat. Det gjordes en bröströntgen och allt såg bra ut. OP utfördes på Sahlgrenska, de hittade då ytterligare 2 tumörer en sprack under operationen... Mamma kämpade på och var uppe och gick efter ett par dagar. De hade tagit bort 60% av levern, en tumör som satt i en ryggmuskel och en vid diafragman. Tanter födda på 40-talet de är inte gjorda av socker. Hon kämpade på och kom hem under en vecka, men fick åka in igen. Det togs en ny röntgen... Det hade spridit sig, mycket och fort. Det fanns överallt, i lungor, hjärta, immunsystem... då gav mamma upp. Det tog knappt 2 veckor innan hon somnade in, det gick så fort när hon väl gav upp och då förstår jag vilka "monster" hon hade kämpat emot under lång tid.

Vet ni att cancer är missbildade celler som inte fattar att de skall dö?
Det kommer ju nya celler varje dag och några dör. Men cancercellerna bara ökar, de dör aldrig. När de är tillräckligt många så blir det till en tumör. Dessa celler är försvagade gentemot våra friska celler och det är därför man kan behandla dem med cellgift, tyvärr stryker även våra friska celler med vid dessa behandlingar.

Nu måste jag ta en paus. Jag kommer säkert skriva mer om mamma vid ett annat tillfälle, men inte just nu.

20120917 Side 2012

Ganska skönt fram mot eftermiddagen.

Nu var det väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen igen. Det känns som att jag startar väldigt många inlägg med just de orden och någon slags förklaring. Men jag har ju redan förklarat...

Nu när hösten har kommit blir i alla fall jag mer innesittande. Är inte alls förtjust i regn och rusk.

I förra veckan var jag i Turkiet med min bror och pappa. Vi bodde på Club Calimera Serra Palace, Side

http://www.ving.se/turkiet/side/iberotel-serra-palace

På väg till middag med bästa far och bror

Liten del av ett av bufféborden

Blev så full i skratt när jag såg denna.
Vi hade en konstnärlig städerska

Jag och pappan <3

 Det var ett riktigt tjusigt ställe att spendera en veckas semester på dessutom "ingick" all inclusive. Det var fina rum, med stenhårda sängar men så är det ju överallt runt medelhavet. Tempur, Hästens eller någon annan trevlig sängtillverkare kanske skulle kunna ta och göra en insats. Jag lovar att det finns marknadsandelar att hämta.

Rent och snyggt, det fanns väldigt mycket mat att välja på i restaurangerna där det serverades buffé.
Nu drack jag bara totalt ett glas vin under hela veckan *skämmes* och det var ett riktigt bra vin. Från flaska, inget blaskigt vin från tetra där inte.

Det var ett stoooooooooooort hotellområde, gott om solstolar och platser runt poolerna. Det fanns gott om platser under taket i skuggan, vilket var bra för dem som föredrog det. Jag föredrog att ligga under mitt parasoll vid poolkanten.

Men nu var det ju det här med stranden. Det står att det är sandstrand. Det stämmer alldeles utmärkt. Men... det var grusigt och stenigt i badet. Dessutom var det bråddjupt, 3 meter ut och man bottnade inte. Det är ju inte så kul. Ytterligare en otrevlig överraskning mötte oss när vi hade fått i våra kroppar i vattnet. Fiskar! Mmmm jag vet att de bor i havet. Har mött de där filurerna när jag badat i hav tidigare och de har varit rätt nyfikna av sig. Men här bodde det bitska elaka fiskar. De var ca 1dm stora, silvergrå med svart rygg. Dessa bets. Det kändes som att bli rejält stucken av en nål. Stefan blev biten och det blev ett sår på ca 3mm. Hur kul är det eller? Så det blev inget badande i havet för vår del.
Tänk vad bra det hade varit om det stod att det är sandstrand, i vattnet är det stenigt, grusigt och bråddjupt. Håller ni med?

Det var disco vid poolen. Herregud, vad högt det spelades. Jaaaa jag är 40+, jag gillar när det är musik vidd poolen men det var så högt så det var svårt att koncentrera sig på att läsa och att prata i normal samtalston gick inte. Det fanns i och för sig en relaxpool, men det kändes som att det skulle vara precis knäpptyst där och det vill man ju inte heller. Hotellet riktade sig till barnfamiljer och medeleålders då kanske man ska anpassa sig lite till dem. Kändes som att de körde fullt ös för de som var ca 25 och det fanns säkert 50 pers av 1200 gäster som var i den åldern.

Hotellet låg dessutom mitt ute i tjottahejti, det fanns inga promenadstråk ens. Framför hotellet låg en kohage och bortanför den var det en starkt trafikerad 2-filig väg. Var lite synd tycker jag.

Det var 19km in till Side, det kostade 30€ enkel resa. Fanns möjlighet att ta buss, men hållplatsen låg en bra bit från hotellet och man var även tvungen att byta buss i Manavgat för att ta sig till Side. Kan väl säga att det kändes rätt krångligt.

Var lite i valet och kvalet om jag skulle ta med Euro eller Turkiska lira. Tog med mig mest TL och lite euro vilket var klokt. Jag lyxade till det med ett par SPA behandlingar på hotellet. De kostade 80€ eller 175 TL. Blev ju 720:- när man betalade med euro och 700:- i lira, så det skiljde inte så mycket men lite. Allt är förresten prissatt i euro. Engelska är bristvara, det är tyska som gäller. Var ganska jobbigt mellan varven, eftersom min tyska är begränsad till 5 ord ungefär. Tur att teckenspråk funkar i alla länder :-)

SPA var det ja. Hamam-premiär för min del. Det var ju helt underbart, missa inte detta för guds skull om ni får möjlighet. Det var så skönt och man kände sig len som en barnrumpa över hela kroppen. Dessutom fick i alla fall jag ett behagligt lugn efter behandlingen.

Så här såg det ut där man fick Hamam.
Man lade sig på den stora varma stenen, sedan sköljde hon över en med vatten och skrubbade
kroppen. Sen var det som ett örngott som hon doppade i en balja med vatten, olja och tvål? sedan svischade hon med
örngottet så att det blev en massa skum som lades över kroppen och därefter masserade man in med detta. Sedan sköljde hon av allt skum. 100% avkoppling

Jag fick tyvärr nackspärr, så jag behövde någon form av massage. Jag vet i 17 vad det var för massage, men vi kan väl kalla den massagen från &%//&%. Men den hjälpte.
Min massör kunde bara tyska, så det var liksom ingen idé att förklara något utan det var bara att köra på. (De som tog emot bokningen kunde iof engelska så de visste vad jag behövde hjälp med)

Men jag blev allt en aning förvånad när Alona (som massörskan hette) flög upp på och satte sig gränsle över min rygg och drog tag i mina armar och drog dem bakåt. Sär låg jag i en båge helt chockad, jag kom mig inte för att säga någonting. Sen fick jag ligga ner igen och hon tog ett nytt skutt upp på ryggen och började massera min rygg med hennes smalben. Mycket annorlunda må jag säga. Vet inte riktigt vad hon gjorde, kände mig rätt svimfärdig när behandlingen var över och jag hade mycket mindre ont så att hon visste säkert vad hon gjorde eftersom det hjälpte. Det var en medicinmassage, undrar vad jag hade råkat ut för om jag tagit thaimassagen...

Summa summarum så var det i alla fall en riktigt mysig vecka, varmt och skönt 32-34 grader och dessutom 28 i poolen. Har inte frusit så speciellt mycket under veckan.

Finland 20120807

Semester

Jag, Mika och barnen har haft 12 underbara dagar i Muminlandet (Finland). Efter bilresa till Stockholm och en natt på båten så stannade vi en natt i Helsingfors innan vi skulle vidare ytterligare 60 mil till slutdestinationen Kalajoki. Vi bodde på Scandic Continental som ligger på den otroligt långa Mannheimergatan. Inget märkvärdigt hotell, men helt okej och det låg bra.

När vi åkte av båten så tänkte vi parkera någonstans för att göra stan. Hittade en parkering på gatan och där kostade det 30:-/timma. Hmmm... lite dyrt tyckte vi eftersom vi inte visste hur länge vi skulle vara på stan samt att vi ändå skulle få betala 21 euro för P-plats på hotellet. Vi bestämde oss för att åka och parkera på hotellet och sedan köpa spårvagnskort eftersom vi ändå skulle behöva ta oss för att åka till nöjesparken Borgbacken senare på kvällen. På väg mot hotellet såg vi ett parkeringshus. Äh vi parkerar där istället, det brukar ju vara billigare än att parkera på gatan. Så in på Stockmans P-hus, fick ta en biljett när man åkte in som man sedan betalade när man åkte in (taxametern började alltså att ticka direkt). Mmmm... där kostade det visst 1 euro för 10 minuter, alltså ännu dyrare än det tidigare alternativet.  När vi åkte ut så fick vi pröjsa 2 euro. Mot hotellet, in på deras p-hus och där står det att har man miljöbil så kostar det inget att parkera där. Självklart är KIA:n en miljöbil.
Nu är väl dessa priser inget konstigt för er som bor i storstaden och andra tycker säkert att vi är snåljåpar, men lägga flera hundra för att bara stå stilla med bilen? De pengarna lägger jag hellre på annat.
Helsingfors är en otroligt vacker stad. Känns mysig och genuin, inte alls så där storstadskomplexig om ni förstår vad jag menar. Vilka hus, vilken arkitektur, det är så att man häpnar minst en gång i kvarten. På kvällen var vi på Borgbacken eller Linnanmäki som det heter på finska.( Står faktiskt på både svenska och finska på de flesta skyltarna). Vi åkte inget eftersom det var lite regnigt och de skulle stänga 3 timmar efter vi kom in. Men vi tog ett besök i lustiga huset, Herregud så vi skrattade. Man blir nog aldrig för gammal för det :-)

Kalajoki

Mika är från Kalajoki och han har fortfarande lite släkt som bor kvar där. På somrarna brukar det bli ett besök hos lilla farmor som snart fyller 90 år. Under 3 veckor så har vi varit 17 personer som bott hemma hos farmor. Lite som att bo i ett kollektiv skulle man kunna säga. Det har gått riktigt bra, över förväntan. Underlättar ju att alla de som varit där är så otroligt trevliga och lättsamma, det är inga bekymmer med någonting.
Det var allt lite trångt vid köksbordet och kö till toa mellan varven, med det var inga problem.
Det tar sin lilla tid att ta sig till Kalajoki, så det blir tyvärr bara ett besök/år och det sker under semestern. Vi startade resan torsdag morgon 6.45 och var hemma vid 14.30 på fredagen, så det tar sin lilla tid.

Kalajoki är en otroligt mysig stad som ligger vid kusten. Stränderna är helt fantastiska, fin fin sand. Havsbotten är likaså täckt med fin vit sand. 

Mikas mormors stuga ligger "hyfsat" nära havet...

Tyvärr hände det en tråkig sak i slutet av resan som dessvärre har blivit det starkaste minnet av denna semester.

På tisdag kväll när vi satt och åt kvällsmat, såg jag ett litet kryp i Nikos lugg. Tänkte inte så mycket mer på det utan trodde det var en blomfluga. Men så såg jag en till och en till och.... löss!
Vi kollade igenom oss andra, men kunde inte se något utan det var bara på stackars Niko.

Hur kul är det på en skala? Klockan var sen, så att det fanns inget som var öppet. Onsdag morgon, så fick Mika ge sig av till apoteket. Han hade med sig ett av krypen i en liten burk och mycket riktigt så var det en lus. Som tur var så var det bara vi 4 (+farmor) kvar i huset när detta hände.
Luskamning på samtliga. Kimi hade 2 jag hade 5, Niko 4 och Mika 0. Det var bara att ge sig av till apoteket en gång till och köpa mer lusmedel.
Det var kamning, i med medlet som hette NIX, låta det verka i 10 minuter. Kamning igen, då hittade vi återigen några löss, men denna gång var de tack och lov döda.
Detta är ju egentligen inget man talar om. Eller hur?

Visst ligger det en viss skam i att berätta att man drabbats av huvudlöss? Varför? Kan det vara så att man fortfarande förknippar lössen med fattighus och elände från 1800-talet?

Det har inget att göra med om att man är skitaktig utan de trivs tydligen extra bra i rena hår. Om jag har läst om huvudlöss på nätet+ Har nog gått igenom varenda sida.
På söndagen (när vi kommit hem) så ringer barnens mamma och berättar att hon hittat lya löss i barnens hår. Åhhh... jag hade inte hittat något i mitt, men känner ändå att jag vill göra ytterligare en behandling. När jag kommer till apoteket så berättar hon att jag var nog den 20:e personen som hade varit inne den dagen och köpt lusmedel. Samtidigt som jag står där så kommer det ytterligare en person i samma ärende. Tydligen har denna epidemi satt igång tidigare i år. Det vanligaste är att det bryter ut vid skolstart. Jag köpte i alla fall medlet Anti Lice, detta skall sitta i 8 timmar. Jag har fortfarande inte kammat ur några nya löss och har heller inte hittat några gnetter i håret.
Om det är obehagligt? Jag kan säga att det kliar på hela mig bara jag berättar denna historia. Man kliar sig nog i huvudet dagligen i vanliga fall också, men nu tänker man på det varje gång man krafsar sig i kalufsen. (Det är tydligen lusbajset som kliar och när lössen bits)
Nu har jag delat med mig av detta och hoppas att fler delar med sig när de råkar ut för detta. Det gör ju att man kan vara mer observant och har möjlighet att hitta de där små krypen tidigt och på så sätt göra behandling i god tid för att hindra smittspridning. Vi tror att vi 3 har smittat varandra genom att vi har använt samma borste. Men vi vet inte, och vi vet inte heller hur vi fått den första lusen.

Kan också tillägga att det sliter rätt mycket på håret med luskammen, så att jag kommer väl få klippa bort 1 dm. Jag kammar 2 ggr/dag. På andra behandlingar står det att man skall fortsätta kamningen 7-14 dagar efter behandling. På den jag tog står det inget om detta, men jag gör det ändå för säkerhets skull. För detta var inget kul alls :-(

Helsingfors

Linnanmäki/Borgbacken
http://www.linnanmaki.fi/se/

Farmors hus, visst ser det mysigt ut.

 Åh jag glömde visst att skriva om när jag gjorde bort mig...
Fick låna Mikas brors IPad en kväll, när jag lämnade tillbaka den så ville jag ju svänga mig med en av mina nya fraser jag lärt mig. Blev lite fel... trodde att jag sa tack så mycket, men jag sa visst tack för maten.
Han såg mycket fundersam ut när jag sa detta och gav honom IPaden :)
Sen blev det ett stort gapskratt!!!

20120720 Alanya 1996

Snart har en hel semestervecka redan gått, underbart att man har ytterligare tre veckor kvar. Nu inväntar jag solen och hoppas att denna vinterbleka kropp skall kunna få några strålar. Var och köpte 2 bikinisar igår, så att nu är jag redo.
Detta med att köpa bikini, finns det något mer ångestladdat? Jag som dessutom avskyr att prova kläder, ni förstår vilket projekt detta är. Igår stod jag i en provhytt på 1x1 meter, det fanns 3 krokar att hänga grejer på och ett lysrör från helvetet.

Tog med mig 8 set in i hytten,  de fanns ju inte ens plats att hänga dessa på krokarna och sen skulle man av med alla kläder också. Åh, trångt och jävligt, jag verkligen avskyr detta.

Nå ja, fick tyvärr lägga lite på golvet (nej, det fanns ingen stol att lägga grejer på).

Hur kan folk frivilligt åka in till stan bara för att prova kläder utan att man egentligen ska köpa något? Det är för mig en gåta!

Hittade 2 som satt okej, så att det fick bli båda två lika bra att passa på. Dessutom var det REA, och vilken kvinna är inte en sucker för röda prislappar? :)

Så att nu är det bara solen som fattas. Kommer den inte nu, så kommer jag väl förhoppningsvis träffa den senare i höst då vi ska åka en vecka till Turkiet, Side.

1996 var jag och min kompis Maria i Turkiet, Alanya. Vilken jäkla resa!
Två blonda 25-åringar, vi hade det inte lätt ska jag säga.

Jag minns inte vad vi reste med för bolag, det gick i konkurs ett par veckor efter det vi kommit hem.

Redan på flyget började bli lite smått orolig, då det var lagat med silvertejp på diverse ställen inne i planet. Vi nådde vårt hotell efter många om och men, det skulle vara ett hyggligt hotell med pool, AC, havsutsikt och telefon på rummet (detta var innan alla hade mobiler) det ingick dessutom frukost.

Havsutsikten var som hämtad ur sällskapsresan, lutade man sig ordentligt över balkongräcket och spanade åt höger så såg man en strimma hav mellan ett par träd. Poolen, var väl typ 15 kvadrat som var omgärdad av en massa män som satt och dregglade dagarna i ända. Nej, vi badade aldrig där. Det visade sig att vi hade en egen pool på rummet förstår ni. Kondensvattnet från AC:n hade sin avrinningsränna rätt ut på vår balkong så där var det ungefär 2 dm med vatten på morgonen. Vi klagade för detta, och vi fick en petflaska på 1½ liter för att fånga upp vattnet. Om den blev full och om det var äckligt vatten? Öhhh fundera över det ni.

Andra kvällen ropade Maria till mig från balkongen att jag skulle komma ut och se något "lustigt". Mmmm där var vår "havsutsikt"...  Mitt emot vårt rum i en källare bodde det tydligen en massa restaurangfolk. Där sitter det en karl och onanerar. När han ser oss vinkar han, och sen går det för honom. Han skrapar av kletet från magen med en tidning och vinkar återigen. Vi sa till på hotellet och dagen efter hade de flyttat ut. Frukosten var på våning åtta utan hiss och vägen dit bestod av en trasig heltäckningsmatta där man gång efter annan fastnade med fötterna i sprickorna. Det blev inte många frukostar, tröttnade rätt snabbt på 2 smörgåsar, 3 gurkskivor, 3 oliver, 1 dessertost och 1 marmeladburk.

Vi bodde nära centrumkärnan så att på kvällen var det en precis lagom promenad (10 minuter) in för att äta. Tro det eller ej, men vi blev så antastade på vägen så att vi fick ta taxi! Minns att vi klädde oss i säckiga stora byxor och bylsig skjorta för att vara så "outmanade" som möjligt, men det hjälpte föga.

Stranden... den var superfin och det var bra bad. Men vi fick ju inte vara ifred där heller. Männen som hade solstolarna framför oss, låg ständigt på mage och stirrade rätt mot oss. I badet var det alltid någon som råkade stötta till eller kasta en boll mot oss, allt för att få uppmärksamhet. Fy!

En kväll åkte vi upp till en fiskrestaurang i bergen. Slutade med att även taxichauffören satt med vid vårt bord och åt av vår mat (nej, det blev inget rabatterat pris på taxiresan för detta). Taxigubben var hygglig så det var ingen fara med det. Eller han kändes hygglig, han kunde ingen engelska så konversationen var minimal. Det var ett väldigt charmigt och mysigt ställe vi var på, det var som en massa trädkojor som var inredda med bord och kuddar. Det fanns en snabbtelefon på träden så att man kunde tillkalla servitören. Ville man kunde man även sova över i "kojorna".

Det hände mycket märkligt under denna vecka.

Jag minns när vi beställde in pizza en kväll, det var ingen oregano på så att jag bad om att få in det. Jag såg när servitören kom ut från köket med ett kaffefat rågat med oregano. I restaurangens tak satt det en massa fläktar... När han nådde fram till vårt bord, var det inte många korn kvar, men övriga restaurangbesökare hade fått rikligt med oregano på sin mat.

I huset jämte vårt hotell fanns en skönhetssalong. Vi bestämde oss för att göra ett besök.

Maria ville noppa ögonbrynen, jösses... Det var inga pincetter som användes där inte, utan det var tråd. Man tvinnar tråd och lägger den över huden och snor åt. Effektivt, men det är inte ett hårstrå i taget som försvinner. Vax är snällt om man jämför med denna metod.
Ögonbryn... nä det var inte att tänka på, utan de drog varenda litet fjun som fanns i hela ansiktet. Kan säga att förnamnet på hennes ansikte efter denna behandling var röd.

Jag ville tvätta håret, eftersom det enbart fanns kallvatten på hotellet.

Frisören var en man med svarta naglar, när jag satte mig ner i schamponeringen så såg jag en dam i stolen intill. Hon var nog där för att lägga håret, skulle jag tro. Det som var annorlunda, var att de hade inte några spolar utan använde sig av borstar. Ni vet sådana där rullborstar, som man har när man fönar håret. Hon hade sådana i hela huvudet och såg mer eller mindre ut som ett piggsvin. Jag fullständigt bröt ihop av skratt, jag kunde bara inte hålla mig. Där satt piggsvinstanten,  jämte låg Maria och skrek av sin behandling och nu var det min tur...

Jag tror att han tvättade håret på mig en sisådär 10 ggr, det var ingen hårmassage utan i med något medel - skölja - i med nästa - skölja osv.

Jag har självlockigt hår och det kan bli "ganska burrigt" så jag sa att han inte behövde burra upp det, utan gärna lite plattare.

Nu var det min tur att få en behandling av fönborstarna, NEJ jag skrattade inte en endaste gång!

När vi till slut lämnade detta ställe, kommer jag ut som en pudel. Mitt hår har aldrig varit större och burrigare, Tina Turner, släng dig i väggen jag vinner med hästlängder.

Vi gick inte tillbaka dit fler gånger under veckan.

På kvällarna var vi inne i hamnen i Alanya. Vi var lite förföljda skulle man kunna säga... Maria hade "Mattförsäljaren"  max 100 meter ifrån sig. Han var inte så svår att känna igen, då han alltid hade på sig ett par hängslen där det stod "I love beer". Jag hade en guldförsäljare efter mig, men han var tack och lov lite mer dämpad.
Drinkarna...tjejdrinkarna var dubbelt så starka som killdrinkarna. Säkert en tillfällighet, eller kan det berott på att tjejerna skulle bli lite extra fulla? Vi beställde alltid in en extra dricka till drinken, blev 2 för 1. En kväll så gick vi via stranden hem till hotellet. Vi la oss i ett par solstolar och pratade lite. Jag fick känslan av att vi var iakttagna... Jojo, då ålar det sig fram en turk från solstolen jämte med brallorna nere vid knäna. Där hade han legat under solstolen och gjort... gjort vad då? Mmm... lämnar detta öppet för tolkning.

Det var lite resminnen från Alanya. Jag har hållit mig ifrån Turkiet efter denna upplevelse, men nu ska jag ge detta land en ny chans. Jag tror inte att det blir en repris från '96