Sidor

lördag 17 augusti 2013

Förpackningar 20130817




Så var det det här med förpackningar...
Vi slänger ju alldeles för mycket och det håller jag med om till 100%, det är bara att gå till sig själv. Men jag har allt funderat lite extra på detta, en del av slängandet beror självklart på slarv, men jag tror också att det finns en hel del andra anledningar.

Hur är saker och ting förpackade egentligen? Delvis är det en massa onödigt emballage, plast runt en ytterkartong och när man tagit bort det är det en kartong till med sakerna i och i den kartongen ligger det mer papp och påsar och... ja ni vet själva. Behövs verkligen allt det?
Men sedan är det mängden i allt man köper. En så enkel sak som en syltburk det är inte ofta den tar slut hemma hos oss utan vi brukar få slänga för att det blivit för gammalt då är vi ändå 4 personer i hushållet, hur är det då i singelhushållen? Jag tror att det skulle bli mindre släng om det fanns mindre förpackningar. Tyvärr är det ju så att allt stort är mycket billigare, men blir det egentligen billigare när man ändå får slänga hälften? Nä fram för mindre förpackningar, det tror i alla fall jag skulle bidra till att vi skulle slänga mindre mat. Tycker det alltid förutsätts att man kan ju alltid slänga in det i frysen, med frysen också full och allt går inte att frysa sen har faktiskt inte alla en frys. För visst är det fruktansvärt när så mycket mat slängs och sedan finns det människor som svälter, det är ju inte annat än att man skäms.
Jag tänker ofta på vilken tur jag har haft i mitt liv... Tänk vilken lycka att få vara född just här i Sverige, vi har det så otroligt bra och känner en sådan tacksamhet för detta. Man kunde ju lika väl varit född bakom en burka i Afghanistan eller på en soptipp i Calcutta. Livet är inte snällt mot en varje dag, men vi har i alla fall fått fina förutsättningar till att ha ett bra liv. Äta oss mätta, slippa oroa oss över bomber som smäller över huvudet, åsiktsfrihet utan att bli för djup så är jag i alla fall väldigt tacksam för att jag blev född i den här delen av världen och i en underbar familj, med massor av kärlek. Tack snälla till den som bestämde detta!
Jag stödjer Amnesty med 20:-/månad, det är inte många kronor så det är inget jag tänker på och kommer heller aldrig sluta att bidra med denna lilla summa. Jag har varit medlem i  drygt 10 år och ibland lägger jag ett extra bidrag och köper lite prylar. I det långa loppet blir det ju några spänn och många bäckar små... Varför stödjer jag just dem?
Jag gick en utbildning som hette "Tala våga växa" på jobbet, där man skulle lära sig att kommunicera, tala inför grupp, argumentera osv. Då blev vi tilldelade olika ämnen som vi skulle redovisa och även argumentera för. Jag skulle redovisa om Amnesty. Jag visste knappt vad det vad, så det var till att börja söka information. Jag blev så tagen när jag satt och läste att jag var tvungen att ta många pauser för att klara av att ta till mig vad som stod. Jag läste framförallt om kvinnors rättigheter.
Det var en berättelse från Afrika som tog mig extra hårt. Det var en pojke och en flicka i 10-års åldern som hade stått och pratat med varandra över ett staket, detta var inte tillåtet eftersom flickan var av högre status. Hon straffades genom att bli vådtagen av pojken manliga släktingar i byhyddan och fick sedan gå med skammen genom stadens gågata... Jag finner inga ord, utan bara en stor sorg.

http://www.amnesty.se/
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar